Ska det vara, ska det vara redigt.

Bilden av kyrkofadern Athanasius kan med fördel också den bära som inte ”ränner i kyrkan vareviga söndag”. Det heter så. Bilden kan bäras för att påminna kyrkogångarna att de inte får bli för anpassliga. De tror ju på något som är väl definierat till innehållet. Kristen tro är mer än en känsla. Den är kunskapsförmedling av något som kallas ”hemligheten i evangeliet”. Det kan de dock behöva påminnas om. Den som bär bilden av kyrkofadern ägnar sig också åt intellektuell renhållning!

I korthet förhåller det sig så:

Är det ingen klass på hedningarna, blir det inte heller någon vidare klass på de kristna. En god hedning tvingar de kristna till eftertanke och god apologetik, alltså att ge skäl för sin tro och sitt hopp. (1 Petribrevet 3:15) Om några kristna bekvämt vill sitta ner och vänta på Guds rike behövs de som betraktas som ”pain in the ass”. Herren varnar för ljumheten! (Uppenbarelseboken 3:16)

Kyrkofadern Athanasius backade inte undan för Makten (inte den politiska, inte den kyrkopolitiska) utan var beredd att betala priset för sin tro. De stora systemen stod honom emot, men i slutänden var det han som burit tron. Det är ett faktum och en hållning som ingen behöver vara kyrkokristen för att kunna uppskatta. Dissidenter i alla tider, förenen eder! De stora systemen visar sig till sist maktlösa, när de ställs inför Sanningen. Athanasius visar. 

Att bära hans bild är en nyttig provokation för alla.

Några av dem som ”ränner i kyrkan vareviga söndag” kanske ska upptäcka att några som inte gör det ändå vill bära Athanasius bild som en markering?

Dag Sandahl